Mellan Nordkap och Palermo

Florence, stillsam dag

251002

Bra tork idag, så vi tvättade lite till. Här är det lättare att komma åt att tvätta än i Sverige där det är dåligt utbyggt på den fronten.

Den lilla pricken där borta. Det är Björn. Som **sitter kvar.** Vad det nu kom ifrån. Såklart har vi tränat ”sitt kvar” och annat med ”kvar”. Jag har bara inte tyckt att det fungerar. Men där sitter han alltså och jag kan tom krångla med kamera/telefon och han sitter kvar.

Han är snabb den lille, men nu tänker han så det är inte max-fart.

Florence, skötseldag

251001

Morgonkaffet

Tvätt och persedelvård.

Björn fick göra budföring i lina. Det var ovant för honom, med linan alltså, men nödvändigt då det är koppeltvång. Ett sätt att låta honom få ”spurta” lite. När han vant sig så gjorde han som vanligt, full fart och hopp-ingång till fot position.

En annan sak Björn får göra är att hitta det som matte tappat. Matte kan vara orimligt slarvig och till och med tappa godispåsen!!!

Visd träning kommer automatiskt. Det kryllar av hundar vart vi än kommer. Björn vill träffa alla. Men han vänjer sig faktiskt långsamt. Nuförtiden kan han bortse från små hundar.

Och han är inte bjäbbig, har aldrig varit, så det funkar fint. Detta gör att tikägare gärna släpper fram sina ögonstenar till Björn, charmören.

Florence

250930

Startar vid campingen, vi ska ta lokalbussen. Hundar ska ha munkorg, enligt campingreceptionisten, när jag sade att ”Björn är ju en liten hund, han behöver väl inte det?” Då skrattade hon och visade med händerna en storlek som ett marsvin ungefär och tillade, det beror på chauffören.

Jag bar in Björn på bussen, dels för att visa hur pytteliten han är men mest för att han fällde ihop benen och vägrade gå. Chauffören, som påminde om kommissarie Montalbano, log åt Björn. Inga problem. Björn fick sitta som knähund hela vägen. Han var supernöjd med det.

Montalbano pratade oavbrutet i telefon, samtidigt som han rattade bussen längs gränder, snirkliga vägar och raviner.

Vi ville visa Björn vildsvinet. Lite svårt bland alla väskor men vi fann den till sist.

Vi ville även visa Ponte Vecchio för Björn.

Turistinvasionen var enorm. Vi tog vårt ansvar och lämnade.

Taxi tillbaks, en vit tesla med glastak. Den kvinnliga taxichauffören tvekade inte att ta med Björn i bilen och sedan fick vi en snabb och intensiv färd tillbaks.

Florence och tunnlarna på vägen dit.

250929

Morgonkaffet.

-”Oaoaooooo” Björn vaknade till ringsignalen, som förr betydde att klockan är 5 och matte ska åka till jobbet. Men nu betyder det att klockan är 8 och vi ska dricka kaffe och sedan ge oss av, riktning Florence.

Odlad skog, energiskog möjligen? Ser snabbväxande ut. Samma typ av odling har kantat vägarna i norr också, i olika åldrar och även i avverkning.

Flertalet tunnlar och vissa ganska långa.

Sedan blev det stopp i en tunnel. Båda körfälten stod helt still. Det fanns nödutgång och brandsläckare. Det som inte fanns var mobilsignal.

Polis, brandkår och ambulans tog sig hastigt fram i den för räddning dedikerade körbanan. I makligare takt kom bärgare och vägvisare.

Efter ett tag började folk lämna bilarna. Någon fick panik och primalskrek. Efter ca35 min körde polisen med blåljus och uppmanade folk via högtalare att återgå till sina fordon.

Efter 50 min rullade vi igen. Poliserna som dirigerade trafiken var väldigt angelägna om att vi trafikanter i all sköns fordon, skulle rulla på och köra snabbare.

Vi vet inte olyckans omfattning eller orsak, men det är uppenbart att polisen inte vill ha stillastående köer i tunnlarna.

Japp. Bilen bredvid var full av gasflaskor.

Strax tar vi vägen som skymtar till höger och kör under motorvägen ungefär ifrån platsen som fotot tagits.

Skymningen över campingen, som har byggt färdiga kojor i träden.

Gardasjön, Peschiera

250928

Morgonkaffet.

Vad skådar Björns norra öga? Jo, en tax på väg till återvinningsområdet. Det är gott om hundar i husbilarna, ofta pudlar, ibland terriers, men även större raser förekommer.

Det är fint väder, vi tar en avslutande sväng på stan.

Utanför gamla staden är det också livligt.

Porten in till den gamla staden.

Vi kom denna vägen in med husbilen faktiskt. Utan att veta måtten, så såg det oroväckande litet ut på håll. Men vi hade i själva verket god marginal.

Porten till den äldre delen av staden

Inuti porten till den äldre delen av staden

Bro från sen medeltid

Björn har alla sinnen påslagna. Om han påverkas av värmen? Tja, inte mer än vi. Vi ger honom, av vårt medhavda, vatten ganska ofta. Så han vet att vi har vatten och han inte behöver dricka ur pölar och annat.

Bebyggelse, båtar och turister längs Mincio.

Torget i Peschiera

Arkeologisk utgrävning av Romersk bosättning. Beläget i mitten utifrån bilden ovan, mellan restaurangen och kyrkan.

Gardasjön, Peschiera, och konsten att smälta in

250927

Det skulle vara en grov lögn att påstå att Björn studerar utsikten. Han står där och tränar på sin presentation till de italienska tikarna:

–Mi chiamo Orso!

Men sedan ska morgontidningen läsas och det skedde också i dessa kvarter.

Björn noterar att Bozza bossar i Venetos regionala råd.

Morgonkaffet. Ingen vacker utsikt här, men praktiskt att ha nära till stadens alla nöjen och faciliteter.

Regn.

Vi tar en promenad till Conad Superstore för att proviantera. Lite krångligt när det saknas trottoar/gångväg stundtals.

På vägen tillbaks möter vi ett italienskt par, de frågar Konny om vägen till Conad och blev lite lätt förvånade av engelskt svar, men de fick rätt beskrivning. Så Konny smälter in här.

Vi blev lite hungriga av shoppingrundan, restaurangen vid kanten av sjön såg trevlig ut. Det var den också.

Gardasjön. De pyttesmå vita prickarna är seglarskola.

Slaget om Mincio fortsätter idag.

Gardasjön, från restaurangen.

Det sparades inte på krutet vid de återupplivade striderna, men det bekymrar inte mig. Mina bekymmer är fötter och tassar som förflyttas på grus, löptikar och Gatti.