Regnet hängde i luften och här kommer bilderna som har floden och bron i blicken.
Floden Natisone
Floden Natisone
Floden Natisone
Floden Natisone
Balkong som vetter mot floden Natisone
Floden Natisone
Ponte del Diavolo, i bakgrunden Chiesa di San Francesco (Sankt Franciskus kyrka).
Floden Natisone
Bron byggdes i sten med start 1442 och vilar på en naturlig sten i flodbädden.
Namnet ”Djävulsbron” kommer från en folklig legend som säger att invånarna i Cividale fick hjälp av Djävulen att bygga bron i utbyte mot själen från den första varelsen som korsade den.
Morgonkaffet. Ska det ösregna hela dagen eller får vi en lucka?
Har du slutat äta? Jag kan ta resten av mackan.
Regnet gav med sig och vi gav oss ut på stan:
Skulptur i närliggande park. ”Monumento ai Caduti i Cividale del Friuli”, ett monument tillägnat de fallna i krig, både under första och andra världskriget. Romulus och Remus är bekanta, men dramatiken ovanför är, för mig, obekant.
Maffig tall.
Sköldpaddan är modern konst som de blandat med de äldre pjäserna.
Cividale del Friuli-katedralen, från 1457
Taverna Longobarda, gränd.
Taverna Longobarda, gränd.
Mur som står i den äldre delen av staden.
Exteriör från den äldre delen av staden.
Exteriör från den äldre delen av staden.
Exteriör från den äldre delen av staden.
Exteriör från den äldre delen av staden.
Exteriör från den äldre delen av staden.
Exteriör från den äldre delen av staden.
Exteriör från den äldre delen av staden.
Exteriör från den äldre delen av staden.
Tempietto Longobardo, världsarv Unesco.
Tempietto Longobardo, världsarv Unesco.
Lombardiska byggnader, världsarv Unesco.
Chiesa dei Santi Pietro e Biagio med anor från 700-talet
Björn lägger sig tillrätta och spanar. Ibland vaktar han lite men mest spanar han på hundar. I Italien har de koppel, hittills.
Han märks knappt tills;
Husse, är du klar? Blev det något över till mig? (Ja, såklart. Vi är inte hundplågare)
Detta var inte allt från den regnhotade dagen, fortsättning följer med bilder från floden och bron.
Morgonkaffet. Det går folk i slalombacken, verkar jobbigt att gå uppåt i solen och 28 graders värme. Men om man tar taxi upp och promenerar neråt? Det blir lätt.
Efter en ganska lång taxifärd så var vi här!
Taxibeställningen var lite speciell, vi beställde till campingen, hade förberett oss att säga att vi har en ”pes” (hanhund) osv. Men vi fick ett snabbt svar som vi inte förstod alls och ”klick”. Har vi beställt eller blivit nekade?
Men vi gick till entrén och strax kom det en taxi. Chauffören var pensionerad tandläkare och supertrevlig. Pes fick följa med.
Pes
Här följer en Pizza paus. Ett riktigt genidrag inför nedanfärden.
Det börjar ganska flackt, fin utsikt över Maribor.
Pes
Björn var pigg som en bergsget.
Det gassade på rättså bra. Vi mötte cyklister, eller såkallade ”kravlare”.
Det fanns en avstickare till skogen. Fortfarande 28 grader, men skugga.
Snökanonerna har semester.
Skogen. Skön gammal blandskog.
Linbanan som vi inte åkte.
Slalombacken till vänster, men bara nedersta delen. När vi väl var vid den synliga delen av backen så var vi nästan nere.
Till höger linbanan.
Fotografen har väskan full av specerier från ”Jagers spar”.
Morgonkaffet. Planering av bussresa till gamla stan.
Men hundar får inte åka buss.
Tänkte ta taxi istället. Då började Björn kräkas. Så det blev en pysseldag hemma, Björn fick lite Canikur och var strax helt återställd. Vi anklagar gårdagens belöningsben för opassligheten.
–”Tiden går fort såhär på slutet” uttryckte en äldre, perifert bekant, muntergök, fenomenet. Tiden upplevs gå fortare med stigande ålder.
Men för oss har det där förändrats, tiden går inte alls fort längre. Det som känns som om det som var ”längesedan” hände igår eller iförrgår.
Innan vår livsstilsförändring var stora delar av vardagens händelser automatiserade av hjärnan. Att ta bilen till jobbet, handla, städa, tvätta, klippa/trimma fixa i trädgården, hund promenader. Allt var upprepning och gick att genomföra utan att hjärnan behövde registrera något nytt.
Nu är det endast nya vägar att köra, vad som finns bakom nästa hörn är okänt. Vi kommer till nya platser och måste orientera oss i hur det fungerar på en ny plats.
Tydligen skapar dessa nya upplevelser och intryck en egen plats i hjärnan, i stället för att bara studsa bort för att det redan är fullt av liknande intryck sedan tidigare. Och det tycks påverka tidsuppfattningen enligt principen ”fler nya intryck motsvarar längre tid”. Denna lilla slutsats dras med 2 personer som studieobjekt.
Vad det gäller Björn så är han troligtvis påverkad på liknande sätt men hans tidsuppfattning är dock svår att analysera.
Kaffet på bilden ovan visade sig vara jättegott. Jättejättegott.😋
Morgonkaffet. Som var annorlunda men utsökt. Vi tar en liten utforskarrunda i området.
Det här skulle bli en familjegravplats.
Alfred Knight Rossmanit-Florstern hette upphovsmannen till mausoleet.
Kristusfiguren, insvept i murgröna och mossa.
Björnis, ständig fotomodell.
Någon har lagt ner mycket jobb på den här Jesus skulpturen.
Björn och jag vågade oss upp för trappan.
Väggmålning på vägen mellan monumentet och bostaden Alfred Knight Rossmanit-Florstern bodde i.
Här bodde Alfred Knight Rossmanit-Florstern. Upphovsmannen till mausoleet som aldrig togs i bruk. Vi gick inte närmre för området såg lite för privat ut.
Ekvation för hundar.
På toa meddelas campingens grundläggande regler, källsortera och betala kontant.
Morgonkaffet. Idag ska vi korsa gränsen till Slovenien.
Men först lite mer vägtull med HU-GO, tullsystemet som gud glömde.
I Slovenien är det DarsGo som gäller, man måste ha en liten apparat i vindrutan. Det gick att fixa på avsett ställe enligt anvisning av Slovenska myndigheter.😃 Så nu är den ”upptankad” med ett uppskattat belopp för att passera Slovenien.
Färdbild
Drava, biflod till Donau.
Färdbild
Utanför livsmedelsbutiken, Jager.
Mjölk, ost, grekisk yoghurt, öl, vin, kaffe. Inget fattas i den blåa kassen.
Med tvättning, regn, väldigt lokala tomater, ägg och bröd. Idag pysslar vi och softar.
Morgonkaffet. Björn lyssnar på fåglar, biltutor, tuppar och hundar. I omvänd prioritetsordning.
Sedan fick Björn lite ordinär hundträning. Sitt, sitt kvar och hit.
I campingens gräsmatta växer det championer.
Monumentet här i Lispe har årtalen 1914-1918 inristat följt av en mängd namn. Hjälmen och bajonetten syns tydligt.
Vi hade funderingar på en tredje dag här då man till synes kunde ta promenader till den närliggande skogen. Före kl 16, för då började hjortjakten.
Men vilket håll vi än gick, så fanns det hundar på de inhägnade tomterna som hade lite mer uthållighet och allvar i sina hot än vad vi är vana vid. Tex en hund som hoppade jämfota så att man såg tassarna över staketet.
Så vi kunde faktiskt inte ta några sköna promenader.
Men vi hjälpte till med hjortbekämpningen genom att köpa med oss lite hjortkorv.
Mellan Nordkap och Palermo 