Morgonkaffet. Det går folk i slalombacken, verkar jobbigt att gå uppåt i solen och 28 graders värme. Men om man tar taxi upp och promenerar neråt? Det blir lätt.
Efter en ganska lång taxifärd så var vi här!
Taxibeställningen var lite speciell, vi beställde till campingen, hade förberett oss att säga att vi har en ”pes” (hanhund) osv. Men vi fick ett snabbt svar som vi inte förstod alls och ”klick”. Har vi beställt eller blivit nekade?
Men vi gick till entrén och strax kom det en taxi. Chauffören var pensionerad tandläkare och supertrevlig. Pes fick följa med.
Pes
Här följer en Pizza paus. Ett riktigt genidrag inför nedanfärden.
Det börjar ganska flackt, fin utsikt över Maribor.
Pes
Björn var pigg som en bergsget.
Det gassade på rättså bra. Vi mötte cyklister, eller såkallade ”kravlare”.
Det fanns en avstickare till skogen. Fortfarande 28 grader, men skugga.
Snökanonerna har semester.
Skogen. Skön gammal blandskog.
Linbanan som vi inte åkte.
Slalombacken till vänster, men bara nedersta delen. När vi väl var vid den synliga delen av backen så var vi nästan nere.
Till höger linbanan.
Fotografen har väskan full av specerier från ”Jagers spar”.
Morgonkaffet. Planering av bussresa till gamla stan.
Men hundar får inte åka buss.
Tänkte ta taxi istället. Då började Björn kräkas. Så det blev en pysseldag hemma, Björn fick lite Canikur och var strax helt återställd. Vi anklagar gårdagens belöningsben för opassligheten.
–”Tiden går fort såhär på slutet” uttryckte en äldre, perifert bekant, muntergök, fenomenet. Tiden upplevs gå fortare med stigande ålder.
Men för oss har det där förändrats, tiden går inte alls fort längre. Det som känns som om det som var ”längesedan” hände igår eller iförrgår.
Innan vår livsstilsförändring var stora delar av vardagens händelser automatiserade av hjärnan. Att ta bilen till jobbet, handla, städa, tvätta, klippa/trimma fixa i trädgården, hund promenader. Allt var upprepning och gick att genomföra utan att hjärnan behövde registrera något nytt.
Nu är det endast nya vägar att köra, vad som finns bakom nästa hörn är okänt. Vi kommer till nya platser och måste orientera oss i hur det fungerar på en ny plats.
Tydligen skapar dessa nya upplevelser och intryck en egen plats i hjärnan, i stället för att bara studsa bort för att det redan är fullt av liknande intryck sedan tidigare. Och det tycks påverka tidsuppfattningen enligt principen ”fler nya intryck motsvarar längre tid”. Denna lilla slutsats dras med 2 personer som studieobjekt.
Vad det gäller Björn så är han troligtvis påverkad på liknande sätt men hans tidsuppfattning är dock svår att analysera.
Kaffet på bilden ovan visade sig vara jättegott. Jättejättegott.😋
Morgonkaffet. Som var annorlunda men utsökt. Vi tar en liten utforskarrunda i området.
Det här skulle bli en familjegravplats.
Alfred Knight Rossmanit-Florstern hette upphovsmannen till mausoleet.
Kristusfiguren, insvept i murgröna och mossa.
Björnis, ständig fotomodell.
Någon har lagt ner mycket jobb på den här Jesus skulpturen.
Björn och jag vågade oss upp för trappan.
Väggmålning på vägen mellan monumentet och bostaden Alfred Knight Rossmanit-Florstern bodde i.
Här bodde Alfred Knight Rossmanit-Florstern. Upphovsmannen till mausoleet som aldrig togs i bruk. Vi gick inte närmre för området såg lite för privat ut.
Ekvation för hundar.
På toa meddelas campingens grundläggande regler, källsortera och betala kontant.
Morgonkaffet. Idag ska vi korsa gränsen till Slovenien.
Men först lite mer vägtull med HU-GO, tullsystemet som gud glömde.
I Slovenien är det DarsGo som gäller, man måste ha en liten apparat i vindrutan. Det gick att fixa på avsett ställe enligt anvisning av Slovenska myndigheter.😃 Så nu är den ”upptankad” med ett uppskattat belopp för att passera Slovenien.
Färdbild
Drava, biflod till Donau.
Färdbild
Utanför livsmedelsbutiken, Jager.
Mjölk, ost, grekisk yoghurt, öl, vin, kaffe. Inget fattas i den blåa kassen.
Med tvättning, regn, väldigt lokala tomater, ägg och bröd. Idag pysslar vi och softar.
Morgonkaffet. Björn lyssnar på fåglar, biltutor, tuppar och hundar. I omvänd prioritetsordning.
Sedan fick Björn lite ordinär hundträning. Sitt, sitt kvar och hit.
I campingens gräsmatta växer det championer.
Monumentet här i Lispe har årtalen 1914-1918 inristat följt av en mängd namn. Hjälmen och bajonetten syns tydligt.
Vi hade funderingar på en tredje dag här då man till synes kunde ta promenader till den närliggande skogen. Före kl 16, för då började hjortjakten.
Men vilket håll vi än gick, så fanns det hundar på de inhägnade tomterna som hade lite mer uthållighet och allvar i sina hot än vad vi är vana vid. Tex en hund som hoppade jämfota så att man såg tassarna över staketet.
Så vi kunde faktiskt inte ta några sköna promenader.
Men vi hjälpte till med hjortbekämpningen genom att köpa med oss lite hjortkorv.
På vägen dit fick vi en helt underbar skogspromenad.
Utsikt över Donau. Det är hjortrikt område, vilket syntes på och vid stigen i form av hovspår och lite uppbokade områden längs stigen.
Ganska brant men bra stig. Förutom Konny och Björn är även våra vänner, och för dagen guider, med på stigen. Lily med taxen Füllil och Tom med Yorkshireterriern Herkules.
Det var 26 grader varmt. Så skönt att pausa med blicken över denna utsikt!
Efter vattning blir det gruppfoto.
Béla IV beordrade vid återuppbyggnaden av Ungern, efter Ögedeis död 1242, att de nya städerna skulle omgärdas murar, och murarna skulle ha öppningar för armborstskytteförsvar.
Detta för att kunna stå emot förnyade ödesdigra attacker från Djingis Khans ättlingar.
Vi fortsätter uppåt.
Ganska svårt att inta borgen som dessutom är välplacerad.
1285 anföll följdriktigt mongolerna Ungern igen.
Trots att mongolerna hade framgång initialt, så vände lyckan snart. För vintern gjorde Karpaterna svårframkomliga och armén decimerades av svält.
Ungrarna däremot höll ut i sina borgar. Där hade de bunkrat mat och kunde utföra mindre räder mot mongolerna.
Ungrarna hade utfört flera militära reformer sedan den tidigare invasionen. De hade ny taktik där armborstskyttar effektivt kunde sättas in, bättre utrustade soldater och omfattande byggen av stenslott.
Ungern förde framgångsrik motstånd, mongolerna led svåra nederlag och förluster och tvingades lämna Ungern.
Härifrån syns två länder, berget närmst Donau ligger i Ungern och bergen bakom i Slovakien.
Belöningen för att gå ända upp till lilla torget var tex detta museum med jakt som tema.
Falkenerardräkt
Det fanns också en man med en falk på plats vid borgen. Men vi höll lite avstånd, får tänka på Björnen.
Tillägnat Kung Matthias, som fortfarande är högt aktad. Tex finns han avbildad på 1000 Forintsedeln.
Stick- och huggvapen, fantasi saknades inte.
Och här tog batteriet i min telefon slut🥱.
Det blev en återresa via livsmedelsbutik och färja.
På kvällen var det Ungerskt tillagad hjort på grillen (delikat, tack!) och vi hade mycket att prata om efter dagens strapats.
Kvällen var vindstilla med ljummen, fuktig luft, ackompanjerad av en uthållig cikada.
Björn höll sitt löfte att vara tyst och snäll i bilen. Belöningen 😋 var att han fick lära sig ”high five” av Tom, även på Ungerska😃. Han håller på att bli en babelhund.
Brak😵💫. Vi har klarat oss från brak ett tag nu. Detta braket var Brita 🌊 (vattenrening för dricksvatten) som vi glömt att ställa undan. Brita höll, tack och lov. Skulle inte vilja vara utan Brita.
Bergstoppar i Karpaterna som istiden missade.Ett kärnkraftverk i fjärran. Bland annat med Tjeckoslovakiens första kärnkraftsreaktor. Mycket åkrar och raka vägar.Stora åkrar och spikraka vägar.Här var det skördat.Esztergom Basilica. Kyrkan är Ungerns största, men den ses här ifrån Slovakien.
Gränspassagen var såpass diskret som man kan vänta sig av en ”enkel-filig” småväg. Lite skyltar, så hade vi bytt land.
Vår plats på campingen. Andra hållet. Långa fraktbåtar på Donau.Flodbåt
Plötsligt behövde Björn larma för något pågående. Jag kikade genom häcken, men det var ingen som närmade sig oss. Men så förstod jag att det var någon i själva häcken som orsakade larmbehovet.Denna lilla Smaragdödla hade jag aldrig sett om det inte varit för Björn.
Morgonkaffet. Ovädret är över, Björn tar ut riktningen. Många vägkorsningar, och här även en rondell, har ett krucifix eller en jungfru Maria. Färden går genom pilgrimstrakter, och det har satt sina spår.Färdbild på hus.Karpatetna börjar skymta i fjärran.Färdbild på hus.Färdbild på hus.Färdbild på hus Färdbild på hus.Färdbild på hus.Färdbild på hus.Färdbild på hus.Färdbild på hus.Färdbild på hus.Hus och färdväg. Ytterligare ett av de gröna husen. Hela färgskalan mellan mintgrönt och lime och lite annat grönt. Bron med vattendrag, Polen.Slovakien, strax efter gränspassagenNyrastad, i Slovakien. Skogen vid vår övernattningsplats. Det var brant, och under löven och mullen låg ”rullsten” så varje steg var halt och vingligt😅.
På andra sidan campingen var det avstängt med staket.
Campingens underlag för husbilar och husvagnar var väldigt lerig, men vi kom loss utan större problem.
När vi kom ut på vägen så smattrade det till runt hjulen av lera som lossnade från mönsterfördjupningarna.
Mellan Nordkap och Palermo 