Mellan Nordkap och Palermo

Tarquinia, vägen dit

251009

Morgonkaffet. Mockamalet men fungerar att brygga.

Lassning och lossning av tankar, föregånget och efterföljt av ett väldigt knixande för att passa in vårt mobila hem mellan träd och buskar.

Fyllde på med grönsaker, kylvaror mm.

Elproduktion. Italien har tydligen ett helt nytt, från 2024, kontrollrum i Rom för sitt kraftnät.

Lite konst som smyckar distributionsnätet.

Rutten hade endel passager att planera inför, det var vikt, bredd och tvära svängar som vi hade att hantera. Vikt och bredd gick fint. Den tvära svängen också genom att köra förbi, vända i rondell och ta den från andra hållet.

Sista biten var grusväg som hade djupa ”rinn” skador. Det gick fint men en felplacering av ett hjul hade kunnat skada underredet mm.

Framme vid dagens mål, en jordbruksställplats.

Jag har ju tidigare skrutit här i bloggen om den duktige Björn som kopplar av så bra på restaurang. Idag var han b……..g.

Dels såg han något ev åtråvärt under bordet. Men även att folk tycker att han är söt och när det tittar på honom så vill han bli klappad. Omedelbart. Dessutom var vi inomhus, han är van att vi är på uteservering.

Så småningom kopplade han av. Då kom en av katterna in.

Efter kvällsmåltiden i restaurangen så hamnade vi i denna vy.

Ciro Park

251008

Morgonkaffet.
Med perfekt trimmade gardinsnören.

Björnprommenad på en kombinerad cykel- och gångbana. Det var mycket cykelturism i grupp. Då gäller det att ha Björn i strikt position, han är nämligen helt orädd och cyklisterna kommer snabbt, ofta ljudlöst.

Ciro Park

https://maps.app.goo.gl/5e6HeE1P7HjsBPPc9

251007

Städar. Styrtrådarna i gardinerna hade kommit i oordning. Lite lirkande med virknål löste det hela.

Handlar, kylen behöver fyllas på. Konny tog scooter till Coop.

Tagliatelle till husse och broccoli till matte.

Mot Orbetello och Ciro Park

251006

Har kollat ut en hundaffär för att shoppa munkorg till Björn, hundmat, tuggisar, tandkräm och godis. Får se hur det går.

Sedan en ställplats i västlig riktning.

Det gick dåligt i hundaffären, den var stor och tillsynes välsorterad, men den hade inte fodersorten som jag åkt dit för. De kunde ta hem, men det tar 10 dagar. Så jag köpte inte något av det andra på listan heller.

Googlemaps ledde oss via broar till Ciro Park.
Vi satte tassar och fötter på gräsbevuxen mark.
Sedan gick vi till strand,
för att fota Björn i sand.
Längs vägen släppte eukalyptus träden sin bark.

Medelhavet, väster om Grosseto, Falskslätorm/Hasselsnok

251005

Morgonkaffet.

Det blåste upp under natten, varje barr som ramlade på bilen hördes.

Lunchpromenaden togs i den närbelägna tallskogen. Den är jättefin med gamla uppstammade tallar, tror att det är naturligt växtsätt. Men de står tätt så de vill såklart uppåt. Stora kottar.

På den soliga vägen överraskade vi en hasselsnok, som ringlade iväg hastigt. Om den inte smält in så bra i sin omgivning, hade vi kunnat undvika den.

Talldoften ligger tydlig och den är omisskännligt talldoftande men annorlunda, sötare.

Att det är lågsäsong blev tydligt ikväll, den eminenta restaurangen var stängd. Det blev matlagning i husbilen. Och i samband med detta oavsiktlig test av brandlarmet. Det var ett fasligt tjutande från larmsirenen. Kocken monterade ner branddetektorn och vädrade ur den, så blev det tyst igen. Björn tog det lugnt, maten blev god.

Väster om Grosseto ligger Medelhavet

251004

De här soptunnorna, för organiskt material, var upplåsta av campingen. Det var blått för kartong, gult för metall och plast (ja, de är i samma tunna). Svart för oåtervinnbart, dvs skräpetsskräp som blir kvar när resten är sorterat.
Men det fanns ”överallt” stängda tunnor, som man antagligen behövde kort med chip e dyl för att låsa upp. Soporna ligger längs med vägarna istället.

Yucca gloriosa, även känd som spansk dolk. Den pryder flertalet av de platser vi besökt när vi kom ner till italienska västkusten.

Högväxt ljung, Björn och jag ser ut som lilleputtar bakom den pampiga växten.

Mot Medelhavet

251003

Morgonkaffet, bryggkaffe inköpt i Ungern. Gott.

Medelhavet i sikte. Vi är väster om staden Grosseto.

Hm.
Vi tolkade den som milt rådgivande, då stranden redan var full av hundar. Dessutom stod det i campingens regler att hundar var tillåtna på stranden.

Stranden är lite uppsnofsad med parasoll och bord.

Björn tog tillfället i akt att skutta över, under, runt och i vågorna.

Husse har avvikit från flocken men kom tack och lov tillbaka igen.

-”Solnedgången finns överallt”.
Sade Kloker när vi berättat om våra planer på att överge världens vackrast placerade hus för att bli nomader i Europa.

Björn har inte med sig sängen på restaurang. Men päsarhunden vid bordet bredvid har en riktigt skön bädd.

Florence, stillsam dag

251002

Bra tork idag, så vi tvättade lite till. Här är det lättare att komma åt att tvätta än i Sverige där det är dåligt utbyggt på den fronten.

Den lilla pricken där borta. Det är Björn. Som **sitter kvar.** Vad det nu kom ifrån. Såklart har vi tränat ”sitt kvar” och annat med ”kvar”. Jag har bara inte tyckt att det fungerar. Men där sitter han alltså och jag kan tom krångla med kamera/telefon och han sitter kvar.

Han är snabb den lille, men nu tänker han så det är inte max-fart.

Florence, skötseldag

251001

Morgonkaffet

Tvätt och persedelvård.

Björn fick göra budföring i lina. Det var ovant för honom, med linan alltså, men nödvändigt då det är koppeltvång. Ett sätt att låta honom få ”spurta” lite. När han vant sig så gjorde han som vanligt, full fart och hopp-ingång till fot position.

En annan sak Björn får göra är att hitta det som matte tappat. Matte kan vara orimligt slarvig och till och med tappa godispåsen!!!

Visd träning kommer automatiskt. Det kryllar av hundar vart vi än kommer. Björn vill träffa alla. Men han vänjer sig faktiskt långsamt. Nuförtiden kan han bortse från små hundar.

Och han är inte bjäbbig, har aldrig varit, så det funkar fint. Detta gör att tikägare gärna släpper fram sina ögonstenar till Björn, charmören.

Florence

250930

Startar vid campingen, vi ska ta lokalbussen. Hundar ska ha munkorg, enligt campingreceptionisten, när jag sade att ”Björn är ju en liten hund, han behöver väl inte det?” Då skrattade hon och visade med händerna en storlek som ett marsvin ungefär och tillade, det beror på chauffören.

Jag bar in Björn på bussen, dels för att visa hur pytteliten han är men mest för att han fällde ihop benen och vägrade gå. Chauffören, som påminde om kommissarie Montalbano, log åt Björn. Inga problem. Björn fick sitta som knähund hela vägen. Han var supernöjd med det.

Montalbano pratade oavbrutet i telefon, samtidigt som han rattade bussen längs gränder, snirkliga vägar och raviner.

Vi ville visa Björn vildsvinet. Lite svårt bland alla väskor men vi fann den till sist.

Vi ville även visa Ponte Vecchio för Björn.

Turistinvasionen var enorm. Vi tog vårt ansvar och lämnade.

Taxi tillbaks, en vit tesla med glastak. Den kvinnliga taxichauffören tvekade inte att ta med Björn i bilen och sedan fick vi en snabb och intensiv färd tillbaks.