Mellan Nordkap och Palermo

Gardasjön, Peschiera

250928

Morgonkaffet.

Vad skådar Björns norra öga? Jo, en tax på väg till återvinningsområdet. Det är gott om hundar i husbilarna, ofta pudlar, ibland terriers, men även större raser förekommer.

Det är fint väder, vi tar en avslutande sväng på stan.

Utanför gamla staden är det också livligt.

Porten in till den gamla staden.

Vi kom denna vägen in med husbilen faktiskt. Utan att veta måtten, så såg det oroväckande litet ut på håll. Men vi hade i själva verket god marginal.

Porten till den äldre delen av staden

Inuti porten till den äldre delen av staden

Bro från sen medeltid

Björn har alla sinnen påslagna. Om han påverkas av värmen? Tja, inte mer än vi. Vi ger honom, av vårt medhavda, vatten ganska ofta. Så han vet att vi har vatten och han inte behöver dricka ur pölar och annat.

Bebyggelse, båtar och turister längs Mincio.

Torget i Peschiera

Arkeologisk utgrävning av Romersk bosättning. Beläget i mitten utifrån bilden ovan, mellan restaurangen och kyrkan.

Gardasjön, Peschiera, och konsten att smälta in

250927

Det skulle vara en grov lögn att påstå att Björn studerar utsikten. Han står där och tränar på sin presentation till de italienska tikarna:

–Mi chiamo Orso!

Men sedan ska morgontidningen läsas och det skedde också i dessa kvarter.

Björn noterar att Bozza bossar i Venetos regionala råd.

Morgonkaffet. Ingen vacker utsikt här, men praktiskt att ha nära till stadens alla nöjen och faciliteter.

Regn.

Vi tar en promenad till Conad Superstore för att proviantera. Lite krångligt när det saknas trottoar/gångväg stundtals.

På vägen tillbaks möter vi ett italienskt par, de frågar Konny om vägen till Conad och blev lite lätt förvånade av engelskt svar, men de fick rätt beskrivning. Så Konny smälter in här.

Vi blev lite hungriga av shoppingrundan, restaurangen vid kanten av sjön såg trevlig ut. Det var den också.

Gardasjön. De pyttesmå vita prickarna är seglarskola.

Slaget om Mincio fortsätter idag.

Gardasjön, från restaurangen.

Det sparades inte på krutet vid de återupplivade striderna, men det bekymrar inte mig. Mina bekymmer är fötter och tassar som förflyttas på grus, löptikar och Gatti.

Gardasjön, från kajkanten. Samma färg på vattnet här som i floder och älvar vi passerat senaste veckan.

Gardasjön, Peschiera och vägen dit

250926

Morgonkaffet. Hejdå Cividale.

Nu kan vi slänga den här lappen. Vi tror nämligen att den låslösa toaletten är ovanlig i resten av Italien.

Vi passerade igenom Valpociella distriktet.

En årlig festival till minne av ett slag vid floden Mincio,1814, där Fransmännen besegrade Österrikarna hölls fredag-söndag.

Staden var full av tidsenligt klädda rollspelande soldater och annan i dåtida trupper ingående personal.

En lång kajkant täckt med restauranger vägg i vägg med varandra.

Vi hittade en hyfsat Björnvänlig plats.

Bra utsikt härifrån.

Björn har björnkoll på husse.

Vattenspel i den belysta fontänen.

Arkeologisk utgrävning av Romersk bosättning.

Cividale del Friuli, kväll.

250925

Skymningen tog vid och då vände lyckan för Björn. Först fick han gulla med en chihuahua.😍

Sedan kom det fram en rottweiler tik och pussades. Björn gick runt med hjärtan snurrande runt huvudet på honom🥰.

Torget i kvällsbelysning.

Julius Ceasar, katedralen och en trevlig restaurang vid rådhuset.

En restaurang med välplacerad terrass.

Julius Caesar grundade staden år 50 före Kristus.

Cividale del Friuli, mer Longobardisk byggnation

250925

Morgonkaffet.

Paulus Diaconus, född omkring 725, död 13 april 799, var en langobardisk benediktinsk munk. Han är främst känd som historieskrivare för sitt folk.

Björn spanar under bordet på restaurangen i rådhuset.

Longobardisk fönstersmyg prydd av den outtröttlige Björnen.

Kyrkan **San Giovanni in Xenodochio** är från 1700-talet, men en kyrka hade redan funnits på platsen sedan 400-500 – talet.
Detta framgick av arkeologiska utgrävningar 1916 som upptäckte resterna av en tidig kristen basilika och en nekropol med romerska och lombardiska gravar.

Den blev senare moderkyrka för langobarderna inom den arianska riten och sedan den katolska riten. Namnet Xenodochio är kopplat till traditionen enligt vilken den langobardiske hertigen Rodoaldo lät bygga ett hospice, en tradition som också bekräftas av ett karolingiskt diplom från 792 .

Utanför den gamla stadskärnan är det modernistisk arkitektur som gäller.

Cividale del Friuli, floden Natisone och Ponte del Diavolo.

250924 forts

Regnet hängde i luften och här kommer bilderna som har floden och bron i blicken.

Floden Natisone

Floden Natisone

Floden Natisone

Floden Natisone

Balkong som vetter mot floden Natisone

Floden Natisone

Ponte del Diavolo, i bakgrunden Chiesa di San Francesco (Sankt Franciskus kyrka).

Floden Natisone

Bron byggdes i sten med start 1442 och vilar på en naturlig sten i flodbädden.

Namnet ”Djävulsbron” kommer från en folklig legend som säger att invånarna i Cividale fick hjälp av Djävulen att bygga bron i utbyte mot själen från den första varelsen som korsade den.

Och först över bron var en hund.

Cividale del Friuli, stadspromenad under regnhot.

250924

Morgonkaffet. Ska det ösregna hela dagen eller får vi en lucka?

Har du slutat äta? Jag kan ta resten av mackan.

Regnet gav med sig och vi gav oss ut på stan:

Skulptur i närliggande park. ”Monumento ai Caduti i Cividale del Friuli”, ett monument tillägnat de fallna i krig, både under första och andra världskriget. Romulus och Remus är bekanta, men dramatiken ovanför är, för mig, obekant.

Maffig tall.

Sköldpaddan är modern konst som de blandat med de äldre pjäserna.

Cividale del Friuli-katedralen, från 1457

Taverna Longobarda, gränd.

Taverna Longobarda, gränd.