Karlsborg i Västergötland dag 1, cyklar till Södra fortet på Varberget.

260617

Kärnan i Södra fortet är cirka 200 x 100 meter stor. Fortet är idag helt tomt och av  säkerhetsskäl är det förbjudet att gå innanför grindarna.

Sprängningsarbetena inleddes 1889 och pågick i fyra år. Totalt avtagsnades omkring 25-000-kubikmeter berg. Man sprängde också i fortets närområde för att få bort förhöjningar som skymde sikten och som kunde dölja belägringsstyrkor.

(Skylten på bilden har jag kopierat texten ifrån och använt i detta inlägg)

Arbetet inleddes med att en cirka tio meter bred och lika djup grav sprängdes.

Vid graven byggdes kaponjärer – försvarsverk med lättare kanoner som var till för närförsvaret. Där fanns även skottgluggar för infanteriets gevär och andra handeldvapen. Infanteristyrkan skulle hindra marktrupper från att tränga sig inpå och in i fortet.

Från kaponjärerna gick det tunnlar ut till fem satelliter – nedsprängda brunnar med plats för lättare, vridbara kanoner.

Det tunga artilleriet fanns på fortets hjässa under åtta pansarkupoler: fyra 12 cm kanoner och åtta 6 cm, tillverkade av AB Bofors-Gullspång. En del stod på vridbara lavetter som köpts in från Chatillon-verken i Frankrike, andra på höj- och sänkbara lavetter från Finspång.

Svenska Qvinnoföreningen för fosterlandets försvar bidrog med 50 000 kr för inköp av tre kanontorn med pansar.

Tillbommat och låst.

I fortet fanns plats för 240 man – befäl, manskap och läkare. Här fanns även förråd för ammunition, krut, aptering, patronhylsor, kol, bränsle och proviant. Ett ångpanne- och maskinrum, förbandsrum, vattencistern, kök, expedition, telefonstation, rum för observatör och sist men inte minst toaletter för befäl och manskap.

Man får inte gå in i fortet, då får vi väl gå upp på det.

År 1911 anlades en elektrisk strålkastarbana söder om fortet. Strålkastaren kunde belysa en sektor på 220 grader – från Forsvik i norr till Gräshult i sydväst. När den fyra år senare flyttades till Bodens fästning var Södra fortet redan utdömt. Det hade stora problem med vattenläckage och blev inte tätt-förrän under andra världskriget. Då användes det som förråd och täcktes med de plattak som finns kvar än idag.

Vabergets fästning är en del av vårt gemensamma kulturarv och förvaltas av Statens fastighetsverk.