Björns Bilderblogg
250926
Morgonkaffet. Hejdå Cividale.
Nu kan vi slänga den här lappen. Vi tror nämligen att den låslösa toaletten är ovanlig i resten av Italien.
Vi passerade igenom Valpociella distriktet.
En lång kajkant täckt med restauranger vägg i vägg med varandra.
Vi hittade en hyfsat Björnvänlig plats.
Bra utsikt härifrån.
Björn har björnkoll på husse.
Vattenspel i den belysta fontänen.
Arkeologisk utgrävning av Romersk bosättning.
250925
Skymningen tog vid och då vände lyckan för Björn. Först fick han gulla med en chihuahua.😍
Sedan kom det fram en rottweiler tik och pussades. Björn gick runt med hjärtan snurrande runt huvudet på honom🥰.
Torget i kvällsbelysning.
Julius Ceasar, katedralen och en trevlig restaurang vid rådhuset.
En restaurang med välplacerad terrass.
250925
Morgonkaffet.
Utanför den gamla stadskärnan är det modernistisk arkitektur som gäller.
250924 forts
Regnet hängde i luften och här kommer bilderna som har floden och bron i blicken.
Floden Natisone
Floden Natisone
Floden Natisone
Floden Natisone
Balkong som vetter mot floden Natisone
Floden Natisone
Ponte del Diavolo, i bakgrunden Chiesa di San Francesco (Sankt Franciskus kyrka).
Floden Natisone
Bron byggdes i sten med start 1442 och vilar på en naturlig sten i flodbädden.
Namnet ”Djävulsbron” kommer från en folklig legend som säger att invånarna i Cividale fick hjälp av Djävulen att bygga bron i utbyte mot själen från den första varelsen som korsade den.
Och först över bron var en hund.
250924
Morgonkaffet. Ska det ösregna hela dagen eller får vi en lucka?
Har du slutat äta? Jag kan ta resten av mackan.
Regnet gav med sig och vi gav oss ut på stan:
Skulptur i närliggande park. ”Monumento ai Caduti i Cividale del Friuli”, ett monument tillägnat de fallna i krig, både under första och andra världskriget. Romulus och Remus är bekanta, men dramatiken ovanför är, för mig, obekant.
Maffig tall.
Sköldpaddan är modern konst som de blandat med de äldre pjäserna.
Cividale del Friuli-katedralen, från 1457
Taverna Longobarda, gränd.
Taverna Longobarda, gränd.
Mur som står i den äldre delen av staden.
Exteriör från den äldre delen av staden.
Exteriör från den äldre delen av staden.
Exteriör från den äldre delen av staden.
Exteriör från den äldre delen av staden.
Exteriör från den äldre delen av staden.
Exteriör från den äldre delen av staden.
Exteriör från den äldre delen av staden.
Exteriör från den äldre delen av staden.
Tempietto Longobardo, världsarv Unesco.
Tempietto Longobardo, världsarv Unesco.
Lombardiska byggnader, världsarv Unesco.
Chiesa dei Santi Pietro e Biagio med anor från 700-talet
Björn lägger sig tillrätta och spanar. Ibland vaktar han lite men mest spanar han på hundar. I Italien har de koppel, hittills.
Han märks knappt tills;
Husse, är du klar? Blev det något över till mig? (Ja, såklart. Vi är inte hundplågare)
Detta var inte allt från den regnhotade dagen, fortsättning följer med bilder från floden och bron.
250923
Morgonkaffet. Mulet/duggregn.
Darsgo dosan, för elektronisk betalning av vägtull, pep trofast längs hela motorvägen.
Avledning av trafik pga vägbyggen på motorvägen. Ganska smalt.
Mörka moln över bergen, vid Razdrto.
Pilgrimskyrkan Vår Fru av Tröst, fångad från vägen.
Och så till vädervarningarna. De visade sig vara kraftigt överdrivna, men åskan mullrade på ordentligt.
250922
Först morgondimma
Floden Sava Bohinjka, ingår i nationalparken Triglav.
Björn har lite koll på en hund som också var ute och beskådade morgondimman.
Triglav
Björn läser morgontidningen.
Och sedan:
Morgonkaffet.
Regnet är på väg.
När husse handlar mat på Spar passar Björn på att dricka sitt medhavda vatten.
Biflöde till Sava Bohinjka.
Sedan kom regnet, men inte så mycket som utlovats.
250921
Morgonkaffet. Dags att lätta, vi har blivit nyfikna på Sloveniens nordvästra del.
Boskap ute på bete.
Tätt mellan kyrkorna. När de började ringa på söndagskvällen så hörde vi dem klinga från flera håll.
Floden Sava, en del av Triglav nationalpark.
Bled Castle (Blejski grad)
Vägbyggen och tunnlar. Här en av de mindre.
Här tar vi en pust. Undrar hur det känns att ha så lång tunga att den visar vindriktningen? Jag får fråga Björn.
Vy från restaurangen där vi åt. Utsikten överträffade maten, med marginal.
250920
Morgonkaffet. Det går folk i slalombacken, verkar jobbigt att gå uppåt i solen och 28 graders värme. Men om man tar taxi upp och promenerar neråt? Det blir lätt.
Efter en ganska lång taxifärd så var vi här!
Taxibeställningen var lite speciell, vi beställde till campingen, hade förberett oss att säga att vi har en ”pes” (hanhund) osv. Men vi fick ett snabbt svar som vi inte förstod alls och ”klick”. Har vi beställt eller blivit nekade?
Men vi gick till entrén och strax kom det en taxi. Chauffören var pensionerad tandläkare och supertrevlig. Pes fick följa med.
Här följer en Pizza paus. Ett riktigt genidrag inför nedanfärden.
Det börjar ganska flackt, fin utsikt över Maribor.
Björn var pigg som en bergsget.
Det gassade på rättså bra. Vi mötte cyklister, eller såkallade ”kravlare”.
Det fanns en avstickare till skogen. Fortfarande 28 grader, men skugga.
Snökanonerna har semester.
Skogen. Skön gammal blandskog.
Linbanan som vi inte åkte.
Slalombacken till vänster, men bara nedersta delen. När vi väl var vid den synliga delen av backen så var vi nästan nere.
Till höger linbanan.
Fotografen har väskan full av specerier från ”Jagers spar”.
250919
Morgonkaffet. Planering av bussresa till gamla stan.
Men hundar får inte åka buss.
Tänkte ta taxi istället. Då började Björn kräkas. Så det blev en pysseldag hemma, Björn fick lite Canikur och var strax helt återställd. Vi anklagar gårdagens belöningsben för opassligheten.
–”Tiden går fort såhär på slutet” uttryckte en äldre, perifert bekant, muntergök, fenomenet. Tiden upplevs gå fortare med stigande ålder.
Men för oss har det där förändrats, tiden går inte alls fort längre. Det som känns som om det som var ”längesedan” hände igår eller iförrgår.
Innan vår livsstilsförändring var stora delar av vardagens händelser automatiserade av hjärnan. Att ta bilen till jobbet, handla, städa, tvätta, klippa/trimma fixa i trädgården, hund promenader. Allt var upprepning och gick att genomföra utan att hjärnan behövde registrera något nytt.
Nu är det endast nya vägar att köra, vad som finns bakom nästa hörn är okänt. Vi kommer till nya platser och måste orientera oss i hur det fungerar på en ny plats.
Tydligen skapar dessa nya upplevelser och intryck en egen plats i hjärnan, i stället för att bara studsa bort för att det redan är fullt av liknande intryck sedan tidigare. Och det tycks påverka tidsuppfattningen enligt principen ”fler nya intryck motsvarar längre tid”. Denna lilla slutsats dras med 2 personer som studieobjekt.
Vad det gäller Björn så är han troligtvis påverkad på liknande sätt men hans tidsuppfattning är dock svår att analysera.
Mellan Nordkap och Palermo 